Väldigt viktiga rocklåtar: Bob Dylan - Like a Rolling Stone

Det här är del ett av Väldigt Viktiga Rocklåtar, där jag tänkte göra små nedslag i musikhistorien och leta efter de där rätt sällsynta ögonblicken när universum faktiskt ändrar form och musikens stora och enorma godståg spårar ur och börjar ta sig fram på ett helt nytt gäng intressanta spår.

Jag tänkte vi kunde börja på 60-talet. Just det decenniet är egentligen själva ursprunget, själva konceptionsögonblicket för riktig rockmusik. Rockmusik med själ och hjärta. 






Vi ska till 1965. Den 20:de juli det året släpper Bob Dylan singeln Like a Rolling Stone och den 25 juli samma år knallar han upp på scenen på Newport folk festival tillsammans med Al Kooper, Mike Bloomfield, Jerome Arnold, Sam Lay och Barry Goldberg. 


Den Bob Dylan som står på scenen är inte den Bob Dylan som förväntas vara där. Den som förväntas vara där är den store folksångaren med sin akustiska gitarr och sitt protestdiktande. Men Dylan hade utvecklats till något annat. Han hade blivit ett vandrande uppror. Den som står på scenen i Newport den där dagen är en Bob Dylan som har evolverat in i den fullkomliga energi som man bara kan uppnå med elektricitet och watt. Han ställer sig mitt i det som nu är ett dogmatiskt fiendeland, pluggar in gitarren och stampar loss trots burop, hot om strömavstängning och upploppsstämning.

Det där är ingenting annat än själva definitionen på ett uppror. Att man ställer sig upp och gör vad hjärtat vill trots allt. Det var det ögonblicket som visade att det finns svettig, blodig kraft i rockmusiken.

Och hur lät det då där i Newport? Jo, ungefär som det lät ett halvår senare i Manchester Free Trade hall. Här är Like a Rolling Stone...

Lyssna: Like a Rolling Stone Live 1966