Krönika: Så mycket musik. Så lite tid.

Nyligen hörde jag Danko Jones intervjua Henry Rollins (http://soundcloud.com/dankojones/episode-28-henry-rollins). De pratade om det ena och det andra men mest pratade de om musik. Om att lyssna på musik. Henry berättade att han lyssnar på minst två skivor om dagen. Och då menade han verkligen lyssnade på två hela skivor. Han har vikt minst två timmar av sin vakna tid för att sitta i en stol, med hörlurar och lyssna på två plattor från början till slut. Och som inte det var nog så köper han minst en skiva om dagen. Det är sju skivor i veckan. 365 plattor på ett år. En rent bisarr siffra egentligen men samtidigt fullständigt rimlig.

Jag har den senaste tiden knarkat Rollins radioprogram som sänds på KCRW (http://www.kcrw.com/music/programs/hr) i Santa Monica. Jag har lyssnat på de senaste avsnitten i strömmande format och lånat de gamla från nätet (http://rollins-archive.com/). Henry Rollins är en fantastisk radiopratare. Rolig och påläst. Och så blandar han all sorts musik med varandra utan att det låter splittrat eller konstigt.

Eller så ägnar han en hel timme åt monoutgåvan av Jimi Hendrix första platta ”Are you experienced”. Ibland har han en gäst som till exempel Ian MacKaye från Fugazi och Minor Threat och sitter och pratar minnen från tidigt 80-tal med honom. Och så spelar han mer musik. Och med tanke på den enorma spännvid som Rollins har i sitt program så är det fullständigt självklart att Henry Rollins själv står för hälften av all skivförsäljning i Kalifornien.

Jag blir oerhört inspirerad av att lyssna på Henrys radioprogram. Själv försöker jag göra en timme närradio i veckan där jag eftersträvar att spela en så stor variation av rock som möjligt. Men jämför jag med Rollins så är mitt program löjligt enkelspårigt. Jag skulle vilja upptäcka mer musik. Det finns så oerhört mycket. Men att kombinera musiklyssnande med två barn på två och sex år är ganska svårt. När det väl blir lugn och ro hemma vill man mest gå och sova själv även om man helst av allt skulle vilja sätta sig i fåtöljen med hörlurarna och lyssna på plattor som man vill ha med i radion nästa torsdag.

Men som småbarnsförälder blir man rätt duktig på att hitta de där tillfällena i vardagen då man kan smyga in en ny platta med Neurosis eller Wo Fat. Och så försöker man lära sina barn något om bra musik med varierande framgång.

Tvååringen skakar glatt på rumpan till Propagandhis senaste alster ”Failed states”. Sexåringen avfärdar all rockmusik med att det inte lika coolt som Anakin Skywalker. Han kan i och för sig ha en poäng i det. Men jag forstätter att spela allehanda musik för dem. Både för att lära dem att lyssna på all sorts musik men också för att jag ska få upptäcka själv.

Så kokar jag ner dessa minuter som till slut blir några av timmar av musiklyssnade varje vecka som ligger till grund för en spellista varje torsdagkväll på Hallsta Sura Närradio eller som blir en recension, intervju eller en krönika här på Slavestate. Och så varje söndag lyssnar jag återigen på Henry Rollins radioprogram och inser att jag missat 99% av all bra musik där ute.

Så mycket musik och så lite tid.

(Jag köper minst en skiva i månaden i alla fall.)

Publicerad första gången på Slavestate.se 22 september 2012