Ibland slår bomber ner utan att folk
märker det. Det måste gå tio år eller så innan man förstår att
man varit med om en riktig explosion.
En sån musikhistorisk explosion
inträffade när Velvet Underground släppte sin första och
självbetitlade skiva i mars 1967. Både skivan och bandet förde en
tämligen anonym tillvaro under de där åren när Flower
Power-rörelsen började bre ut sig med sitt vackra budskap om fred
och kärlek. Och det är inte så konstigt, för på sitt sätt är
Velvet Underground själva antitesen mot just hippierörelsen.
Velvet Underground sjöng om den där svarta baksidan av tillvaron, om det som inte gärna fick synas i ett så kallat civiliserat samhälle. Missbrukare, transvestiter, sado-masochism, mord och död. Allt till en ljudkuliss av tjutande gitarrer, bultande trummor, ylande altfioler och vrålande orglar. De gjorde verkligen skäl för det där ordet Underground i namnet.
Det blev inte så värst många plattor
till för gruppen men de som de gjorde gav resultat. De var själva
embryot till den kommande punkvågen. Till och med till Grungevågen
på nittiotalet.
Det brukar sägas att nästan ingen
köpte den här skivan men de som gjorde det startade ett band. Det
är ett rätt bra betyg.
Här är Velvet Underground med Run Run
Run.
Lyssna: Velvet Underground - Run Run Run
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar